Utfodrad som en liten knubbig och grymtande spädgris. Inget shoppingsug över huvudtaget? Kände mig faktiskt lite påverkad av något, helt i min egna värld. Min beroendehjärna har fullt upp med annat än shopping. Just nu är det jobb och framtid den grubblar på. Jag blir helt exalterad över minsta lilla grej för att senare bli helt matt av all planering och all rädsla som jag har inför att ge mig ut i den stora världen. För det är så det känns, i nio månader har jag vart trygg i min bubbla med vänner och familj. Därför oro. Därför inre stress. Jag vet inte vad jag vill göra, vad jag vill bli. Jag har alla möjligheter att göra vad jag vill med mitt liv och ändå är jag förstenad av rädsla och en uns av lathet.